Ordregn

Alkoholens påverkan har gjort hennes steg vingliga där hon går längs den mörka skogsstigen. Hon är på väg hem och klockan är egentligen alldeles för mycket. Några gatlyktor lyser svagt upp stigen med sitt gula sken. Det har börjat regna lite men hon ler ändå. Hon ler när hon tänker på kvällen som varit. Hon flinar när hon tänker på sina bästa vänner. Hon fnissar när hon tänker på leken de gjorde. Hon skrattar för sig själv när hon tänker på all dricka de fått i sig under kvällen. Hon har haft kul. Kvällen är suddig, men fortfarande riktigt kul.

     Hon halar upp sin lilla musikspelare från väskans ytterfack och pillar i de små hörlurarna i öronen. Hon vrider upp volymen och i hennes fantasi fortsätter festen. Hon blundar medan hon går och ser hela kvällen spelas upp igen, innanför ögonlocket. Hon ser sina packade vänner, dansandes uppe på vardagsrumsbordet. Hon ser det snygga killgänget, sittandes i soffhörnet med varsin ljummen öl i handen. Hon byter låt på musikspelaren och han inte låta bli att fnissa igen. Volymen vrider hon upp till max.

     Det borde hon inte ha gjort.

     För hon hörde aldrig de knastrande stegen bakom hennes rygg.