Ordregn

Att driva egen firma var betydligt tuffare än han från början trott. Det handlade inte enbart att sälja så mycket som möjligt, det var så mycket mer. Kvitton som ska sparas, lokaler som ska hållas fräscha, anställda som ska ha lön, ekonomin som ska gå ihop… Han blir yr bara han tänker på det. Men han klarade det. Marginellt, men ändå. Han fixade det. Firman gick bra, allt gick ihop till slut och han kan inte låta bli att känna sig en smula stolt.
     Att ta semester från allt man byggt upp så länge var svårt, men välbehövligt. Han kände att kroppen behövde få vila några veckor. Och det bästa med egen firma är att man kan ta semester nästan när man vill. Det är bara att lägga över ansvaret på någon anställd och ge den lite extra lön. Pengarna var inte hans problem. Det handlade snarare om osäkerheten, att bolla över ansvaret till en bollrädd. Han var rädd att det skulle bli problem när han var borta.
     Men det orkar han inte tänka på nu. Nu var det semester som gällde och han hade bestämt sig för att inte ha några planer över huvud taget. Bara vila upp sig. Sova. Slappna av. Njuta av friheten och skrota varenda tanke som har med räkningar, fakturor och löner att göra.
     Fiskmåsarna skrattar över honom och han kommer på sig själv med att nästan ha glömt bort att det faktiskt är sommar nu. Han lägger sig ner i hängmattan och sluter ögonen. Drar in sommarluften. Han känner sig lite som en djupfryst kycklingfilé och skrattar tyst åt sin egen tanke. Han ligger där och låter solen tina upp honom, i väntan på att få bli färdig på nytt. Redo att gå tillbaka till firman med helt nya krafter. Med en revanschlust. Med en hejdundrande känsla av att vilja klara av jobbet bättre än någonsin. Låt mig bara få vila lite först, tänker han och sluter ögonen på nytt.